vittra

    Så härligt vi hade det, El Hombre, jag och alla fyra ungarna. Vi gjorde det enkelt för oss: skippade förrätten, fixade lax med pressad potatis, sparris, grönsallad och kall sås, och till efterrätt blev det päron i ugn med after eight och vaniljglass. Det pussades i köket, spelades spel av olika slag och eftersom alla barnen var vakna vid tolvslaget gick vi för att se fyrverkerierna. För ett par år sedan grät Liten hysteriskt av fyrverkerier, men i år var paniken utbytt mot hjärtliga skratt. Och Sessan, liksom jag, började nästan gråta för att det var så vackert och stämningsfullt med alla sprakande färger och känslan av att en hel liten stad som samlats för att gemensamt fira det nya året.

    Jag undrar hur det blir. Vad som händer detta nya år. Jag har många önskningar och förhoppningar, men farhågorna finns där också, som för många andra. Så klart kan man inte veta, men självklart kan man också påverka. Jag lovar att försöka göra vad jag kan. Men när jag inte orkar, när tro och styrka tryter; får jag hjälp då?

    Skrockfullt sägs det att det är tolvslaget på nyårsnatten som avgör hur en persons nya år kommer att te sig. Tolvslaget blev som jag önskat, med ungar som trivdes och hade det bra, med trevliga människors vänliga ord och blickar, och med kärleksfulla, beskyddande armar om mig. Vad hindrar då hela året, och hela framtiden att bli som jag önskar? Ingenting.