vittra

                 FREDAG    Reser bort.

•     11:10 - På perrongen. Passar på att gå till kiosken för att köpa korsordstidning, Yalla, apelsinjuice, islatte och en rågbulle med brieost. Härligt att vara ute i så god tid. Ska jag köpa en Gott&Blandat också? Nej, det ska jag inte. Oh, denna goda karaktär.
•     11:33 - Tåget avgår. Exakt på klockan.
•     11:50 - Så härliga tanter jag fått som ressällskap. Tre stycken Stockholmsbönor som inte åkt tåg på 20 år ska till Göteborg och göra stan. Roligt.
•     12:11 - Tåget tvärstannar.
•     12:14 - Ung förvirrad tjej i högtalarna nyss: "Vi har ett meddelande från lokföraren. Vi måste stanna här en stund, för vi måste... eh... vi måste fixa en sak med loket bara."  Ursäkta? Mitt i bushen? Sten och skog så långt ögat når. Vilket inte är särskilt långt, eftersom det som sagt är skog.
•     12:20 - Mindre förvirrad karl i högtalarna: "Kära passagerare. Som ni meddelades förut, så har vi ett smärre problem med loket. Det ska snart vara åtgärdat." Jamen dåså. Jag börjar läsa min bok och äter upp mackan och islatten.
•     12:46 - Jahapps. Vi fick just meddelandet att loket inte går att laga och att vi blir stående här tills de lyckas få hit ett hkälplok som kan ta oss härifrån. Jag kommer att missa tåget från Göteborg.
•     13:22 - Det enda lok som kan hjälpa oss finns tydligen nere i Göteborg, och vi hade precis passerat Laxå med några minuter. "Vi står så pass illa till att buss tyvärr inte är ett alternativ". Nähä? Vi ser det. Det är steniga stup på båda sidor om spåren. Minst 3 timmars försening. Säger de. Det räcker inte. Säger jag.
•     13:26 - Äh. Bara att gilla läget. Vi blir försenade. Punkt slut. Jag klarar mig. Tur att man inte bokat någon biljett till en föreställning. Har min superroliga bok och skrattar högt.
•     13:43 - Nu händer det nåt. Om 20 minuter får de passagerare som vill evakueras till ett annat tåg som kommer att bli smockfullt. Med det är bara 1.45 timmars resväg. Jag gör det.
•     13:47 - Alla som vill evakueras ska börja göra sig redo och ställa sig vid angivna utgångar. Vi ska hjälpas ut genom 4 av vagnsdörrarna. Vi blir gång på gång påminda om att iaktta försiktighet; vi kommer att kliva rakt ut över såna där decimeterstora grå, vassa stenar. Jag börjar sörja mina höga klackar som aldrig kommer att vara sig lika, tills jag inser hur besvärligt den gamla tanten på rollator kommer att få det. Tågpersonalen pratar om att montera ner en toalettdörr att lägga som gång åt henne att kliva på.
•     14.13 - Än har inget annat tåg kommit och de 20 minuterna har gått. Vi har stått i två timmar nu. Undrar hur ofta tågen går mellan Göteborg och Helsingborg.
•     14:34 - Va? Nu påstår man i högtalaren att man hittat ett annat hjälplok? Grattis. Det kommer om tio minuter och vi ska inte evakueras. Tror jag vad jag vill på. Jag går till bistron. Nu är jag hungrig.
•     14:39 - Allt vettigt, såsom varma rätter och mackor i bistron slut. Övriga passagerare passade på att tömma den medan vi andra väntade på evakuering. Köper en dubbel Bounty. Uäk, vad sött.
•     14:40 - Nu går mitt tåg från Göteborg. Kom jag på. Och här är jag mellan Laxå och Finnerödja. Kul tanke.
•     15:05 - Ingenting häääänder! Jag har just bjudit mina Stockholmstanter att traska med mig över skogen till Pappsens sommarstuga. Jag har halvtinade Vätternkräftor i en väska, och tanterna har vitt vin. Det blir bra.
•     15:27 - Loket är påkopplat, och vi rullar. Ojdå. Gratis kaffe. Dra på trissor.
•     17:33 - I Göteborg. Utan fler missöden. Konduktören informerade mig om att jag ska omboka min biljett i kassan om jag har tid. Det har jag bestämt mig för att jag inte har. Mitt tåg går om om 7 minuter.
•     20:04 - Åh, Herregud. Jag är framme!? Eftersom jag inte fick den beräknade 50 minuterna väntan i Göteborg, så blev jag bara 3 timmar försenad.

            MÅNDAG    Reser hem.

•     "Så har vi ett meddelande till passagerarna i vagn nummer tolv. Obs: det gäller bara passagerarna i vagn nummer tolv. På grund av ett tekninsk problem så måste vi hålla dörrarna låsta under resans gång". Nån som kan gissa vilken vagn jag sitter i?

    Myrra repeterar och skriver låtlistor långa som girlanger. Mest blir det bröllops- och julsånger, men vi upptäckte för en tid sedan att det även finns en gemensam dröm; att en gång få sätta upp en föreställning med våra favoritlåtar ur olika musikaler. Det är inga som helst problem att hitta material nog för att fylla nitto minuter. Tvärtom. Svårigheten ligger nog snarare i att hålla det inom den tidsramen. Och givetvis även att dra ihop en tillräckligt stor publik. Men eftersom vi i första hand kommer att göra detta för vår egen skull, så är inte det sistnämnda så petnoga. Känns det som just nu.

    Vi har inte samma solofavoriter, har det visat sig. Det innebär praktiskt nog att det ger sig själv vem som ska sjunga vad.

    Jag funderar lite över mina egna låtval. Undrar om det bara råkar vara så att jag fascineras av komplexa, missförstådda och ibland missanpassade kvinnokaraktärer, eller ifall det rentav är så att jag jämför mig med dem? Jag menar alltså t.ex. Rizzo, Ulrika i Västergöhl, Eliza Doolittle och Sally Bowles...

    Nåja. Whatever.

    Igår förmiddag var en stund för eftertanke. Jag var lätt febrig, och allmänt deppig av ingen anledning alls. Inget hade hänt som gett mig skäl att grubbla, men jag gjorde det ändå. Och när så en sms-konsversation inleddes med en orolig Älskade Vännen blev det bara värre. Frågorna som behandlades var "Vill vi egentligen samma sak med våra liv?" "Är vi på väg åt samma håll?" "Var han inte riktigt ärlig då vi inledde det här, eftersom han verkar resonera annorlunda nu?" "Hur länge ska jag behöva ta hänsyn till de beslut han fattar över mitt huvud, när han antagligen skulle ogilla liknande beslut från mig?".. etc.

   Det är inte lätta frågor att ställa sig. Inte då kärleken är stark och uppenbart ömsesidig. Det vore enklare om man upplevde att den enes känslor började svalna, men så är det inte i det här fallet. Det är jag övertygad om.

    Och även om jag inte är i samma situation som Älskade Vännen och hennes Kärlek, så är det klart att jag kan hitta liknande frågeställningar i mitt eget liv. Samtala, samtala, samtala. Ibland tänker man för lite, men ibland grubblar man för mycket. Det är en svår balansgång. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Låter Allan säga resten. Den här sången tillägnas Älskade Vännen och El Hombre. Tänker även på Friden som jag också messade med igår.

Sytt ett klädesplagg och använt det? Ja. Gud så konstigt. Det har jag faktiskt. Cerisa byxor med svart mönster. Döfräsigt. Som det hette 1987.

Ätit kattmat? Nej.

Skrivit en dikt och läst upp den för någon? Inte dikt, tror jag. Eller? Men hela klassen sjöng iaf min och Finas hemkomponerade sommarsång på avslutningen i trean. Hela låg- och mellanstadiet var där med sina familjer. Att vi inte dog. Fast jag skäms än, märker jag.

Torterat ett gosedjur? Gosat sönder, möjligtvis.

Sprungit naken på offentlig plats? Det skulle väl vara under vattenspridaren då jag var i 4-årsåldern? Det som hände i vår trädgård kunde beskådas av förbipasserande.

Haft sex på en buss? Inte än.

Mimat och dansat till Spice girls? Nää. Jag är för gammal. Men till Carola. Jorå.

Druckit aceton? Nej. Kan inte se en vettig anledning till att göra en sån sak.

Hoppat från en balkong? Se ovan.

Kedjerökt för att ha någonting att göra? Host, host. Astma.

Plattat håret med ett strykjärn? Nej, men det kanske skulle hjälpa?

Medverkat i en film som sänts på bio? Nä. Men jag skulle på audition för Alla vi barn i Bullerbyn. Pappa tog med mig dit. Fast jag ångrade mig och vi gick på café i stället.

Lekt spöke med ett lakan? Jadå. Klippte hål för ögonen och allt. Jag tror att jag frågat mamma först.

Träffat en kändis? Jag har bytt om med samt delat en flaska Roodeberg med Ronny Eriksson under djupa samtal om livet och politiken. Det är väl det närmsta ”träffat” jag kan komma. Jag har hänvisat Helge Skoog till närmast belägna (och enda, fast det sa jag inte) musikaffär. Jag har sålt några specialgjorda varma räkmackor till Rikard Wolff och hans crew. Jag har även sprungit rakt in i Björn ”Drängen Alfred” Gustafsson på Furuvik. I övrigt har jag nog bara sett. Eller? Remind me.

Ätit öronvax? Nej, det tror jag inte. Inte med flit, i så fall.

Suttit hemma på en lördagskväll? Mäh. Såklart. Och det är så sköööönt!

Hatat ditt liv och allt som haft med det att göra? Absolut.

Kört bil? Haha. Ja, faktiskt.

Varit ute på krogen och haft riktigt roligt? Jo.

Hoppat från tian på badhuset? Åh, fy för bövelen. Kommer aldrig att ske. Här KLIVS det i. Långsamt.

Hamnat i fyllecell? Nej, tack och lov.

Stulit någonting av en annan människa? Ja. För många år sedan, ska tilläggas.

Åkt polisbil? Ja. På ett studiebesök.

Demonstrerat? Japps.

Sovit i över 48 timmar? Jag minns inte så noga. Senaste graviditeten bestod mest av stillaliggande med slutna ögon på soffan med en kräkhink intill. Jag sov säkert i 48-timmarspass då och då, ja.

Varit vaken i över 48 timmar? Ja. Det bidde ett kolikbarn.

Bakat din egen födelsedagstårta? Nej. Men andras.

Diggat Trazan & Banarne? Oh me och my. OM jag gjort! Ah, barndomsminnen, barndomsminnen...

Ätit hundmat? Nej.

Övernattat i en skog utan tält och sovsäck? Nope. Men med.

Gått över 1 mil? Ja. Älskar att gå och promenera.

Varit elak mot ett husdjur? Om de tycker att jag är elak då jag försöker ignorera dem, så misstolkar de mig. Jag vill bara inte ha närkontakt och astmaattacker.

Dödat någon? Räknas kräft- och krabbkok? Åh, Gud, det sistnämnda ska jag aldrig göra igen. Det var så gräsligt otäckt och sorgligt.

Spelat in en sexvideo? Det räcker med att det finns speglar i vissa rum, tack.

                       

    Ibland är jag som Lisabet, Madickens syster. Ibland tror jag t.o.m. att jag _är_ Lisabet. Det kan vara för det här med att hon kallar borgmästarinnan för Fisrumpa. Det gillar jag. Det kan också vara pga min förkärlek för ord. Lisabet säger "Pisspotta är ett bra ord". Idag säger jag "Myrra är ett bra ord". Ett bra ord för ändamålet.

• Myrra är en av gåvorna som fördes till Jesus då han låg nyfödd i ett stall. Det är sakralt och bra.
• Myrra är hämtat från växtriket, vilket ger ett naturnära och lite folkligt intryck, det sakrala till trots.
• Myrra sprider väldoft, och det grekiska ordet för myrra är t.o.m. synonymt med parfym. Positivt.
• Myrra är ett ord som funkade för hundratals år sen, och ett ord som funkar idag.
• Ordet Myrra är kort, enkelt att uttala och stava, och som namn betraktat låter det lite kvinnligt, pga sin a-ändelse.
• Utöver detta är Myrra ett ord som ligger skönt i munnen och låter snyggt.

    Myrra är ett bra ord. Så får det bli.