vittra

    Tankarna försvinner inte. Tankarna på den unga kille som på grund av en trafikolycka utanför vår stad härom dagen inte längre finns här. Jag kände honom inte. Kan inte se honom framför mig. Men genom musiken har jag haft en hel del med hans far och syster att göra, och i och med det så blir det så extra påtagligt. Varför är det så? Att gråten står mig i halsen för att jag nästan kände delar av hans familj? Jag skulle självfallet ha tyckt att det hela var vansinnigt sorgligt ändå, men nu... Att förlora ett syskon. En son. Nej, jag orkar inte skriva mer nu.