vittra

   Fredag och lördag förra veckan spenderade jag 15 mil härifrån. Yttra kom och mötte på stationen, och sen åkte vi till Birk och D för att beskåda nytillskottet. Det var så häftigt att äntligen få träffa dem som en hel familj. Underbart söt liten unge. Sex veckor gammal och med alldeles runda ögon. Myyysigt. Och till kaffet kom de oundvikliga förlossningshistorierna. Charmigast var nog den om Birks kompis som sugit i sig en massa lustgas och av sin orolige och hjälpsamme make fick frågan om han kunde ge henne något. "Lite vatten, kanske?". Vatten dög inte. "Brieost!" passade visst bättre till lustgasen. Gulligt, tycker jag.

    Efter ett par timmar sa vi hejdå och åkte hem till Yttras riktigt hemtrevliga etta. Myskväll med gorgonzolapizza och video. Och prata, prata, prata till sena natten, precis som det ska vara. Jag saknar det redan, och hoppas på en ny träff snart.

    Enda smolket i bägaren var de 4 nattliga telefonsamtal som jag missat eftersom jag stängt av ljudet. Smolket var inte att jag missat dem. Smolket var att de över huvud taget kom till min telefon. Personer som inte varit aktuella i min tillvaro på läääänge ska inte tro att jag blir glad och tacksam över den typen av överraskningar. Nej, tack. Inget besvär i framtiden för min skull. Jag är upptagen med att vara lycklig.