vittra

    Jag vill inte vara den kvinnan. Den jag blev i natt då du ville förhöra dig om mina tankar kring ett specifikt ämne. Jag svarade ärligt, och du kunde inte hantera det. Att få ilska och hårda ord riktade mot sig då man känner sig liten och betydelselös redan från början hjälper inte mig. Somliga styrks säkert - jag krymper. Trots att det är ännu mer ofördelaktigt.

    Men till slut förstod du. Förstod att diskussionen inte blev lång enbart på grund av ämnet du berört, utan även på grund av reaktionen som följde på mitt svar. Det var nog bra att vi pratade om det här. Det känns faktiskt som att det är utrett, för de saker du sa mig sedan känslorna slutat vara upprörda var något av det vackraste jag hört.

    Jag är så glad för det.