Det spelades en sång på radion...
I synnerhet som sången var en låt av och med en artist som jag egentligen aldrig uppskattat. Tvärtom.
Jag har hört texten förut. Jag har lyssnat på den, och jag har erkänt för mig själv att detta nog är det bästa han har skrivit. Men nu. Denna gång berörde den mig, och jag ska aldrig kunna höra denna sång utan att minnas hur jag kände just idag. Den här texten är kärlek. Den här texten är vi.
en vintertid
Du såg ett famlande ramlande ångande lokomotiv
Sen kom förvandlingen,
den stora ljusa sommaren,
igen
Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om när jag ser dig vid min sida
Jag tycker om när du finns hos mig.
Jag tror det aldig kan bli bättre än så här
För mig
Kommer du ihåg
Var det igår
Du tog en främmande skrämmande mänska
och kysste hans hår
Sen förde vindarna
dom vackra vilda fåglarna
till mig
Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om dina fingrar mot min panna
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här
För nån
För mig
Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om dina bröst i morgonljuset
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här
Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om när jag har dig vid min sida
Jag tycker om när du ler en stund mot mig
Det kan aldrig kännas bättre än så här
För nån
För mig
Ok. Nu får du skärpa dig, nu har du sannerligen gått för långt.
Frida: Nähä. Det tänker jag inte alls göra. Inte denna gång. Jag kommer aldrig att tralla med i "jag går och fiskar" för det, och texten i mitt inlägg kan aldrig räknas till en av lyrikens höjdpunkter. Men så här, som texten beskriver, kan man faktiskt känna. Och det måste man ha tillåtelse att göra. Oavsett vem som har uttalat orden, och hur banala de än kan tyckas vara.
Ok, bara du skippar "Nu kommer alla känslorna på en och samma gång". Jag lyssnar ju på Uffe i smyg, så du har rätt... =) PUSS
Och tänk så roligt det hade varit om det stod
"Du tog en främmande skrämmande mänska
och kysste hans lår"
HAHAHAHA
F: Haha. Fast att smyglyssna på Uffe är mer okej, normalt sett. Där finns fler låtar som kan göra att en viss känsla infinner sig. Gessle har, så vitt jag vet, ingen mer än denna som berör mig.
Nu kom jag förresten att tänka på den där leMarc-låten där en textrad lyder "då vilar jag min panna mellan dina lår". Varje gång jag hör den, tänker jag "panna?!" :-D
Hahaha! Panna! Hahahahaha! Det är ju jätteroligt!
Hihihi. Visst ÄR det?! Varför gör han det? Vad i hela friden har just pannan där att göra? Hohoho.
Alternativt: Vad i hela friden hade pannan just där att göra?
Det måste vara något med friktionen.
