vittra

    Myrra repeterar och skriver låtlistor långa som girlanger. Mest blir det bröllops- och julsånger, men vi upptäckte för en tid sedan att det även finns en gemensam dröm; att en gång få sätta upp en föreställning med våra favoritlåtar ur olika musikaler. Det är inga som helst problem att hitta material nog för att fylla nitto minuter. Tvärtom. Svårigheten ligger nog snarare i att hålla det inom den tidsramen. Och givetvis även att dra ihop en tillräckligt stor publik. Men eftersom vi i första hand kommer att göra detta för vår egen skull, så är inte det sistnämnda så petnoga. Känns det som just nu.

    Vi har inte samma solofavoriter, har det visat sig. Det innebär praktiskt nog att det ger sig själv vem som ska sjunga vad.

    Jag funderar lite över mina egna låtval. Undrar om det bara råkar vara så att jag fascineras av komplexa, missförstådda och ibland missanpassade kvinnokaraktärer, eller ifall det rentav är så att jag jämför mig med dem? Jag menar alltså t.ex. Rizzo, Ulrika i Västergöhl, Eliza Doolittle och Sally Bowles...

    Nåja. Whatever.