En stund för eftertanke
Igår förmiddag var en stund för eftertanke. Jag var lätt febrig, och allmänt deppig av ingen anledning alls. Inget hade hänt som gett mig skäl att grubbla, men jag gjorde det ändå. Och när så en sms-konsversation inleddes med en orolig Älskade Vännen blev det bara värre. Frågorna som behandlades var "Vill vi egentligen samma sak med våra liv?" "Är vi på väg åt samma håll?" "Var han inte riktigt ärlig då vi inledde det här, eftersom han verkar resonera annorlunda nu?" "Hur länge ska jag behöva ta hänsyn till de beslut han fattar över mitt huvud, när han antagligen skulle ogilla liknande beslut från mig?".. etc.
Det är inte lätta frågor att ställa sig. Inte då kärleken är stark och uppenbart ömsesidig. Det vore enklare om man upplevde att den enes känslor började svalna, men så är det inte i det här fallet. Det är jag övertygad om.
Och även om jag inte är i samma situation som Älskade Vännen och hennes Kärlek, så är det klart att jag kan hitta liknande frågeställningar i mitt eget liv. Samtala, samtala, samtala. Ibland tänker man för lite, men ibland grubblar man för mycket. Det är en svår balansgång. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Låter Allan säga resten. Den här sången tillägnas Älskade Vännen och El Hombre. Tänker även på Friden som jag också messade med igår.
Det är inte lätta frågor att ställa sig. Inte då kärleken är stark och uppenbart ömsesidig. Det vore enklare om man upplevde att den enes känslor började svalna, men så är det inte i det här fallet. Det är jag övertygad om.
Och även om jag inte är i samma situation som Älskade Vännen och hennes Kärlek, så är det klart att jag kan hitta liknande frågeställningar i mitt eget liv. Samtala, samtala, samtala. Ibland tänker man för lite, men ibland grubblar man för mycket. Det är en svår balansgång. Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Låter Allan säga resten. Den här sången tillägnas Älskade Vännen och El Hombre. Tänker även på Friden som jag också messade med igår.
Kommentarer
Trackback
