Om att nästan sluta blogga
Anledningen till att man över huvud taget börjar blogga är nog ofta att man känner att man behöver skriva. Man behöver få ur sig frågor och funderingar om stort lika väl som smått. Så var det i alla fall för mig. Jag ville även att människor som känner mig skulle få möjligheten att lära känna lite andra delar av mig lite bättre.
Därför blir det en aning motsägelsefullt att plötsligt finna sig själv brottandes med tanken att sluta med bloggandet och - möjligen och på sin höjd - börja föra högst privat dagbok i stället.
Men, nej. Det tänker jag inte göra, har jag kommit fram till efter en månads funderande. Jag tänker fortsätta så länge jag själv känner att jag har behov av det. Det är faktiskt ganska befriande att blogga - det vet både jag och alla ni som provat på. Så. Till både er som undrat och er som inte undrat: Jag är här nu, och jag hoppas att kommande avbrott inte blir lika långa som detta.
Här kommer låten som innehåller mitt motto: "Var dig själv, för det är modigt"!
Gud vad härligt, stämmer på pricken!
Duktiga sångerskor, vill lägga ut på min blogg, och visa de andra blogghäxorna, "vad som är mod"att vara sig själv1
Välkommen tillbaka lilla Vittra, har saknat dig, men ibland behövs det lite paus, och det har du haft nu.....fnizz! kramiz:)
Hej. Tittade in hos dig via föregående kommentars blogg. Underbar text. Monica Z hade en fin röst och en duktig sångerska. Ha en bra helg.
Kunde inte låta bli att lägga ut tjejerna på min blogg...tack!
Nu till krysset!!kram!
Lena Nyman har slits till naveln. jag älskar Lena Nyman. Och Gösta. Älskade Gösta. Han hälsar på mig i matkön, han tycks ha hälsan. Synd att inte damerna kunde behålla den. Hälsan alltså. De hade nog behövt vara lite modigare vad gäller det där med att sjunga en annan låt istället för "Helan går".
Jag älskar också Lena och Gösta. De var snygga ihop, dessutom. Och så älskar jag alla de andra med. Jag har nästan fått tillåtelse att gifta mig med Tommy Körberg - jag ska bara få honom att fria först. Förresten älskar jag nog honom mest i Molins Fontän, och den gör han inte med samma övertygelse idag som för 30 år sedan, så det får nog vara om jag tänker efter. Hälsa Gösta.
Jag tror att jag vill vara Lena Nyman, låt oss säga 1976. Det skulle vara fantastiskt.
Och lektionen med Gösta är uppskjuten! Det visade sig att han inte alls hade hälsan. Eftersom han var sjuk. Typiskt.
F: 1976 vore perfekt, för då spelade de just Svea Hund. -74 är också bra. Året för Glaset i Örat. Med Stadslollan. Då är hon snygg. Dösnygg. Och då hade du fått dansa tango med Gösta och känt hans jättebanan.
