Om konsten att vara osmidig.
Förmodligen är det vansinnigt barnsligt, men jag tror dessvärre inte att jag kan ändra på mig i det här fallet. Varenda gång jag hör dessa berömmande ord vill jag bara stänga igen öronen och börja skråla på en skränig låt. Och då jag möts av den här stolta, imponerade blicken som betyder "är det inte fantastiskt, så säg?" så vill jag skrika att "JAG HAR REDAN HÖRT DET, OCH JAG ÄR FAKTISKT INTE INTRESSERAD"! En extra ond och lömsk del av mig vill gärna komma med något lite dräpande. Något som förtar åtminstone udden av stordådet. Såsom: "jag har hört att det lär vara det enklaste språket av alla att lära sig, så någon större bedrift vet jag just inte om jag tycker att det är". Eller: "Hon kunde i alla fall stå på benen. Med mig var det ännu värre däran då jag var i det tillståndet. Här ska du få höra...".
Fast vad hjälper det? Egentligen? Jag nöjer mig med att fortsättningsvis låtsas att jag inte hör. Fast odjuret i mig morrar och vill släppas ut.
Tjoho på dig. Nu har vi ju kommit hem från 35 grader sol och värme med mkt bad och läsning med inriktning på mord, mysterier och lagen om attraktion mkt bra. vi mår bra och hoppas du också mår bra hälsa broder. kram erika
HOPPAS ATT DET INTE ÄR MIG DU MENAR.HA, HA ..
Men visst är det jobbigt med egotrippade personer...som bara ser sig själva och vägrar att se det som finns runtomkring...de som gör större bedrifter och ändå inte talar om det i tid och otid...kramiz:)
Vivan: Nej, oh, nej! Det är verkligen inte dig jag menar. Haha. Det är bara det att det finns en person i min direkta närhet som (omedvetet, ska tilläggas) gärna informerar om fördelar hos ett par personer som jag... ja, vad ska jag säga... inte känner att jag behöver höra några fördelar om. Hm. Svårt att förklara. Du kanske förstår?
