Om att nästan sluta blogga

    Jag kom av mig i skrivandet av en orsak som jag inte tänker gå in på här, men som egentligen är ganska ironisk.

    Anledningen till att man över huvud taget börjar blogga är nog ofta att man känner att man behöver skriva. Man behöver få ur sig frågor och funderingar om stort lika väl som smått. Så var det i alla fall för mig. Jag ville även att människor som känner mig skulle få möjligheten att lära känna lite andra delar av mig lite bättre.

    Därför blir det en aning motsägelsefullt att plötsligt finna sig själv brottandes med tanken att sluta med bloggandet och - möjligen och på sin höjd - börja föra högst privat dagbok i stället.

    Men, nej. Det tänker jag inte göra, har jag kommit fram till efter en månads funderande. Jag tänker fortsätta så länge jag själv känner att jag har behov av det. Det är faktiskt ganska befriande att blogga - det vet både jag och alla ni som provat på. Så. Till både er som undrat och er som inte undrat: Jag är här nu, och jag hoppas att kommande avbrott inte blir lika långa som detta.

    Här kommer låten som innehåller mitt motto: "Var dig själv, för det är modigt"!


RSS 2.0