Ska man räkna det här datumet som det rätta?

   Jag vet inte. Vet du? Man kan både säga att det gått lång tid, och skrattretande kort tid. Vilket man vill. Men det känns som så oerhört mycket mer - in a good way.

    Vi pratade om det igår: Om den där gången då vi satt i min soffa efter en av våra härliga promenader med långa samtal om Livet. Du ler och påstår att jag förförde dig. "Nähä", säger jag. "Joho. Du kastade dig över mig". "Nähä!", säger jag igen och känner att jag blir generad. Sen blir jag ännu mer generad då jag börjar försöka erinra mig hur det var. "...eller gjorde jag det?". Då skrattar du. "Jag menar inte fysiskt. Jag menar mentalt. Du förförde mig mentalt."

    Gud, så fint sagt.


You fill up my senses
like a night in the forest
like the mountains in springtime,
like a walk in the rain
like a storm in the desert,
like a sleepy blue ocean
you fill up my senses,
come fill me again.

Come let me love you,
let me give my life to you
let me drown in your laughter,
let me die in your arms
let me lay down beside you,
let me always be with you
come let me love you,
come love me again.
 

I goda vänners lag

   Fredag och lördag förra veckan spenderade jag 15 mil härifrån. Yttra kom och mötte på stationen, och sen åkte vi till Birk och D för att beskåda nytillskottet. Det var så häftigt att äntligen få träffa dem som en hel familj. Underbart söt liten unge. Sex veckor gammal och med alldeles runda ögon. Myyysigt. Och till kaffet kom de oundvikliga förlossningshistorierna. Charmigast var nog den om Birks kompis som sugit i sig en massa lustgas och av sin orolige och hjälpsamme make fick frågan om han kunde ge henne något. "Lite vatten, kanske?". Vatten dög inte. "Brieost!" passade visst bättre till lustgasen. Gulligt, tycker jag.

    Efter ett par timmar sa vi hejdå och åkte hem till Yttras riktigt hemtrevliga etta. Myskväll med gorgonzolapizza och video. Och prata, prata, prata till sena natten, precis som det ska vara. Jag saknar det redan, och hoppas på en ny träff snart.

    Enda smolket i bägaren var de 4 nattliga telefonsamtal som jag missat eftersom jag stängt av ljudet. Smolket var inte att jag missat dem. Smolket var att de över huvud taget kom till min telefon. Personer som inte varit aktuella i min tillvaro på läääänge ska inte tro att jag blir glad och tacksam över den typen av överraskningar. Nej, tack. Inget besvär i framtiden för min skull. Jag är upptagen med att vara lycklig.
   

Grabbig?

    Härom dagen blev jag jämförd med en offentlig person. Hon är visserligen väldigt söt, men det var inte det som var motiveringen. Motiveringen löd "hon är också grabbig".

    Är jag grabbig?! Det visste jag inte, och jag vill så gärna veta vilka åtgärder jag ska vidta för att råda bot på det. Den stackars personen som uttryckte denna jämförelse får förlåta; du visste naturligtvis inte att dina ord skulle fastna så som de gjorde. Och jag är inte sur. Men grejen är att känner att jag nog inte vill vara grabbig. Grejen är också att jag trodde jag var feminin och kvinnlig, för det är vad man sagt mig (folk - jadå, plural - har t.o.m. kallat mig "en oerhört attraktiv kvinna" gubevars, och då känns "grabbig" som den totala motsatsen).

    Om nu inte "oerhört attraktiv", så är i alla fall feminin också vad jag känner mig. Låt gå för att jag inte kan sy. Låt gå för att jag inte är rosa och volangig eller skapt efter timglasmodellen. Låt gå för att jag aldrig älskat hästar eller lekt med dockor. Men resten? Vafalls? Vad menas? Grabbig? Fi donc.

En lista igen

FAVORIT..

Färg: Röd.
Plats: Cornelis Vreeswijks park, i Stockholm. Det är något speciellt med Prinskullen här hemma också.
Fordon: Tåg.
Film: Jag måste nog säga ”My Fair Lady”. Kan inte låta bli.
Djur: Uh. Måste jag välja? Såna där lockiga, beiga kor är bra söta.
Affär: Ikea.
Serie: Heroes. Fast den börjar också bli rörig.
Café: Det får bli Tutingen här hemma. Gillar Vetekatten, men det är sån kö.
Skor: Allt med klack.

NÄR..

Åt du senast: Alldeles nyss. Två gråpäron.
Läste du en bok senast: För ett par timmar sen. ”Gittan och fårskallarna".
Var du på konsert senast: I april. Manskörens jubelkonsert. Hundragubbes… förlåt, Hundraårsjubileum.
Köpte du något senast: Om inte mat räknas, så i lördags. Hårprodukter.
Svor du senast: Igår, tror jag.
Sjöng du senast: Direkt efter avslutad Gittanbok. ”Sov lilla Totte”.
Klagade du senast: Hos mamma om Guben i eftermiddags. Oundvikligt.

VEM..

Saknar du: Friden, Unnu m. fam, Älskade Vännen… Åh, det är många.
Gjorde dig riktigt glad senast: Riktigt glad är det många som gjort mig på sistone. Men riktigt _riktigt_ glad? El Hombre. Och Ling. Gråtglad.
Fick du sms från senast: El Hombre. Honom saknar jag också, förresten, men han kommer ju snart.

HUR..

Går du: Som mina systrar... med höfterna. Vipp vipp.
Svarar du i telefonen: "Ja, det var Vittra" (vaddå var?)
Fördriver du tiden: Med något spel på nätet eller i datorn. Förut Sims2. Just nu Mahjong.
Mycket pengar har du: Inte mycket.
Tjänar du pengar: Arbetar. Och sjunger en smula.
Bäddar du sängen: Snabbt.
Ofta diskar du: Jämt, tycker jag. Ändå blir det bara mer.
Ofta städar du: Se ovan.
Går det på jobbet: Bra. Sade hon halvhjärtat.
Många stör du dig på: Fem?
Ofta träffar du din familj: Alldeles för sällan!

Jag vill inte

    Jag vill inte vara den kvinnan. Den jag blev i natt då du ville förhöra dig om mina tankar kring ett specifikt ämne. Jag svarade ärligt, och du kunde inte hantera det. Att få ilska och hårda ord riktade mot sig då man känner sig liten och betydelselös redan från början hjälper inte mig. Somliga styrks säkert - jag krymper. Trots att det är ännu mer ofördelaktigt.

    Men till slut förstod du. Förstod att diskussionen inte blev lång enbart på grund av ämnet du berört, utan även på grund av reaktionen som följde på mitt svar. Det var nog bra att vi pratade om det här. Det känns faktiskt som att det är utrett, för de saker du sa mig sedan känslorna slutat vara upprörda var något av det vackraste jag hört.

    Jag är så glad för det.

Jag fick ett mail

    Och jag blev så in i märgen glad. Det du skrev, Yttra, fick mig att känna att vi har varandra trots alla avstånd i både tid och rum. Jag tänker mycket på dig också, och det var så skönt att få veta att det var ömsesidigt och att du helt spontant och utan egentlig orsak talade om det för mig.

    Tack för att du finns i mitt liv. Vi ses igen om några veckor. Roligt att du kan ta emot mig.



What would you think if I sang out of tune,
Would you stand up and walk out on me.
Lend me your ears and I'll sing you a song,
And I'll try not to sing out of key.
Oh I get by with a little help from my friends,
He gets high with a little help from his friends,
Oh I'm gonna try with a little help from my friends.

 What do I do when my love is away.
(Does it worry you to be alone)
How do I feel by the end of the day
(Are you sad because you're on your own)
No, I get by with a little help from my friends,
Mmm I get high with a little help from my friends,
Mmm I'm gonna to try with a little help from my friends

Do you need anybody?
I need somebody to love.
Could it be anybody?
I want somebody to love.

Would you believe in a love at first sight?
Yes I'm certain that it happens all the time.
What do you see when you turn out the light?
I can't tell you, but I know it's mine.
Oh I get by with a little help from my friends,
Mmm I get high with a little help from my friends,
Oh I'm gonna try with a little help from my friends

Do you need anybody?
I need someone to love.
Could it be anybody?
 want somebody to love

Oh... I get by with a little help from my friends,
I'm gonna try with a little help from my friends
I get high with a little help from my friends
Yes I get by with a little help from my friends,
with a little help from my friends




Det spelades en sång på radion...

    ... och jag höll på att börja gråta. Ja, jag vet att jag är lättrörd och att det är urfånigt.
I synnerhet som sången var en låt av och med en artist som jag egentligen aldrig uppskattat. Tvärtom.

    Jag har hört texten förut. Jag har lyssnat på den, och jag har erkänt för mig själv att detta nog är det bästa han har skrivit. Men nu. Denna gång berörde den mig, och jag ska aldrig kunna höra denna sång utan att minnas hur jag kände just idag. Den här texten är kärlek. Den här texten är vi.


   

    Kommer du ihåg,
en vintertid
Du såg ett famlande ramlande ångande lokomotiv
Sen kom förvandlingen,
den stora ljusa sommaren,
igen

Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om när jag ser dig vid min sida
Jag tycker om när du finns hos mig.
Jag tror det aldig kan bli bättre än så här
För mig

Kommer du ihåg
Var det igår
Du tog en främmande skrämmande mänska
och kysste hans hår
Sen förde vindarna
dom vackra vilda fåglarna
till mig

Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om dina fingrar mot min panna
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här
För nån
För mig

Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om dina bröst i morgonljuset
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om när jag har dig vid min sida
Jag tycker om när du ler en stund mot mig
Det kan aldrig kännas bättre än så här
För nån
För mig
För mig

RSS 2.0